Bäbis?
Nä, snart orkar jag inte mer alltså, fullt allvar. Inget blir som jag tänkt mig, och hur många är det egentligen som lyssnar?
Nu har jag gråtit flera nätter, utan anledning kan man säga, men den finns ju där, jag vet ju de själv, jag vet till och med vad den är.
Jag såg Micke idag, han frågade mig hur jag mådde, jag jag sa att det var bra och log, men det är ju inte bra, så varför ställde jag mig bara inte upp och följde med honom och pratade?
Inte blev någonting bättre idag heller, jag skulle behöva något att sysselsätta mig med. Strunta i allt som har med skolan att göra, och att hinna med saker som läxor som jag mår alldeles för dåligt för att göra eller ens komma ihåg.
Jag skulle behöva en unge, en söt liten bäbis, en jobbig liten bäbis, som jag kunde lägga ner all tid på, se till att den mår bra, så att jag kan få känna att jag gjort nåt bra. Mår barnet bra, då kommer mamma Felicia också att må bra. Men hur fan skulle det gå till? Jag skulle aldrig få ha en bäbis här hemma, mina föräldrar skulle bli så förbannade så det är inte klokt. Jag skulle aldrig få behålla barnet. Möjligen att Andreas mamma skulle låta mig bo där med barnet, men Andreas skulle inte må bra av ett barn nu, tror jag, fast det är kanske just dte han behöver, han också. Jag skulle heller inte vilja att mitt barn växte upp hemma hos Andreas, om det inte handlade om hans egna lägenhet, alltså våran lägenhet.
Men jag tror det är vad jag behöver, en bäbis.
Imorgon har jag svenska läxförhör igen, är inte klar ännu, så får väl läsa ut boken inatt, men nu orkar jag verkligen inte. Detsutom har jag läxan till idag att göra till någon dag denna vecka, och ännu ett So läxförhör på torsdag, som tur är, så är jag ledig på fredag, snacka om att behöva skippa livet för ett tag, om man nu kan kalla den tiden jag spenderar i skolan för liv, för mitt liv det är egentligen den tid jag spenderar tillsammans med Andreas.
Godnatt Felicia
Nu har jag gråtit flera nätter, utan anledning kan man säga, men den finns ju där, jag vet ju de själv, jag vet till och med vad den är.
Jag såg Micke idag, han frågade mig hur jag mådde, jag jag sa att det var bra och log, men det är ju inte bra, så varför ställde jag mig bara inte upp och följde med honom och pratade?
Inte blev någonting bättre idag heller, jag skulle behöva något att sysselsätta mig med. Strunta i allt som har med skolan att göra, och att hinna med saker som läxor som jag mår alldeles för dåligt för att göra eller ens komma ihåg.
Jag skulle behöva en unge, en söt liten bäbis, en jobbig liten bäbis, som jag kunde lägga ner all tid på, se till att den mår bra, så att jag kan få känna att jag gjort nåt bra. Mår barnet bra, då kommer mamma Felicia också att må bra. Men hur fan skulle det gå till? Jag skulle aldrig få ha en bäbis här hemma, mina föräldrar skulle bli så förbannade så det är inte klokt. Jag skulle aldrig få behålla barnet. Möjligen att Andreas mamma skulle låta mig bo där med barnet, men Andreas skulle inte må bra av ett barn nu, tror jag, fast det är kanske just dte han behöver, han också. Jag skulle heller inte vilja att mitt barn växte upp hemma hos Andreas, om det inte handlade om hans egna lägenhet, alltså våran lägenhet.
Men jag tror det är vad jag behöver, en bäbis.
Imorgon har jag svenska läxförhör igen, är inte klar ännu, så får väl läsa ut boken inatt, men nu orkar jag verkligen inte. Detsutom har jag läxan till idag att göra till någon dag denna vecka, och ännu ett So läxförhör på torsdag, som tur är, så är jag ledig på fredag, snacka om att behöva skippa livet för ett tag, om man nu kan kalla den tiden jag spenderar i skolan för liv, för mitt liv det är egentligen den tid jag spenderar tillsammans med Andreas.
Godnatt Felicia
Kommentarer
Trackback